Den här veckan har gjort ondare än andra...

Sista veckan hemma i lilla Sverige och stora världen väntar ännu en gång. Jag kan få känslan på sista att jag sårar många med mina hastiga beslut, vilket känns jäkligt ruttet och tråkigt. Jag är väldigt "spontan" och "intensiv"  i de flesta beslut jag tar vilket brukar slå tillbaks många gånger om. Det är inte så att jag ångrar att jag tacka ja till detta kontraktet med RCCL men på något sätt känner jag att jag snabbat på ett beslut jag kanske inte tänkt tillräckligt över. Saker och ting kunde ju vara annorlunda om jag inte åkte, kanske till och med bättre. Nu åker jag dock om 1 och 1 halv dag, ska bli kul och en del av mig ser väl fram emot det men den andra är ganska dyster, svårt och förklara men det känns som om något fattas. En väldigt viktig person i mitt liv sa för någon dag sedan "Jag kanske inte lever om en vecka men jag lever idag!", något jag fann väldigt fint sagt. Och personen i fråga har också så rätt! Man ska leva för dagen och hoppas på att morgondagen blir lika bra om inte bättre, allt ordnar sig i slutänden ändå.

                  Godnatt mina vänner, kramar Fröken C.